reclaimthewords

Har insett hur förkortningsspråket som används på internet har utvecklats avsevärt sedan den dagen då min far kom hem med familjens första persondator.

De förkortningar jag lärde mig under åren hemma, och till viss del fortfarande använder är:

lol - laughin out loud (använde INTE längre)
asap - as soon as posible
brb - be right back
btw - by the way
lr. - eller
wtf - what the fuck
ffs - for fuck sake
n00b! - newbie / nybörjare (aldrig använt själv, men ofta blivit kallad)

Ja, det var väl ungefär alla. Idag finns flera hundra och jag finner mig själv akut språkligt förståndshandikappad. Många förkortningar kan man naturligtvis gissa sig till relativt enkelt, medan andra är mer svårtolkade. Vet du exempelvis vad CUL8R? Jo: See You Later. B4N? - Bye for now!. YMBK - you must be kidding. WYSIWYG=What you see is what you get!

Ja, kombinationerna är oändligt många, och egentligen hör de knappast till den här bloggen heller, eftersom de allra flesta som används är engelskspråkiga. Har du kanske fler svenska slangförkortningar att dela med dig av? Skriv dem isf. i kommentarsfältet!

PEM/UMT! (please enlighten me/upplys mig tack!)

Spioner, personer som går under hemlig identitet, är mystiska och tar reda på information för annans räkning. Spioner är i filmens och litteraturens värld spännande, hjältar, detektiver. I verkligheten är spioner elakingar:

1) person som bor l. uppehåller sig i ett land o. där (mot betalning) i smyg l. gm otillåten underrättelseverksamhet införskaffar o. till en (utländsk) uppdragsgivare vidarebefordrar (hem­lighållna) uppgifter l. (hemlighållet) material som rör ifrågavarande lands militära förhållan­den l. säkerhet o. d.; särsk. dels om förklädd o. med falsk identitet utrustad soldat som i krig har till uppgift att ta sig in i l. bakom fiendens linjer l. in i hans land för att där göra sig underrättad om hans förehavanden l. planer l. militära styrka l. stridsmoral l. dyl. o. rapportera härom till den egna sidan. (Saob)*
Anledningen till att jag skriver om spioner och spioneri är att jag började fundera över ordet Wallraffa, efter Günter Wallraff, som är en tysk journalist. Han avslöjade oegentligheter inom flera tyska industrier och företag under 1900-talets senare hälft genom att uppträda under falsk identitet. Han lyckades så bra att metoden helt enkelt blev uppkallad efter honom. Nu är det ju iof inte riktigt samma sak att spionera på landshemligheter som att avslöja missförhållanden inom företag, men metoderna kan jag tycka är liknande.

Wikipedia säger såhär om att wallraffa:

Wallraffa, efter Günter Wallraff, att uppträda under hemlig identitet, framför allt som reporter.

*Förkortningförklaring:
l. = eller
o. = och
gm = genom
o. d. = och dylikt
l. dyl. = eller dylikt

...var lite roligt.

Charlotte är uppenbarligen inte bara ett namn:

- kräm (tillredt eller garneradt) med biskvier eller tunna skifvor af sockerkaka o. d.
Charlot af Aplen

Fast nu är det på tiden att ni läsare lär er en ny förkortning som används flitigt i SAOB och som jag är trött på att behöva skriva ut för er skull. Eller vad tusan, vi tar några stycket:

- l. betyder "eller"
- pl. betyder "plural"
-subs. betyder "substantiv"
-v. betyder "verb"
-fsv betyder "fornsvenska"
-äfsv betyder "äldre fornsvenska"
- o. d. /o. dyl. betyder båda "och dylikt"

Använder man det alls idag? Förutom i papperstidningarnas spalter?

Avstavning är alltså när man på grund av platsbrist bryter av ett ord med ett bindestreck och fortsätter på nästa rad. I regel ska man avstå från att avstava, men ibland har man inget val och då finns det iallafall en del rekomendationer:

* Ser ordet konstigt ut vid avstavning - skriv hela ordet på nästa rad!
* Vid avstavning bör man sätta bindestrecket så att ordet delas upp i naturliga delar.
- sammansatta ord delas upp i sina enkla delar: katt-unge, fot-boll, motor-båt
- avstava genom att separera affixen (förstavelsen eller ändelsen): be-falla, an-svara, kalla-des, nord-isk
* Enkla ord avstavas oftast så att en konsonant förs till den nya raden: vak-tade, väs-kor, vitt-nade, fönst-ret
* Ng, ck och x förs till första raden: ling-on, tax-orna, nyck-lar
* Sje-ljud förs till andra raden: männi-skor, mar-schera, pen-sion, addi-tion

(källa:ESS i svenska, Lärobok 7)

Det jag lärde mig i skolan var i princip: "Man KAN avstava, men det är lättare att undvika det helt". Trots detta tycker jag att det kan vara bra att lära sig, för tro det eller ej, även nöden har lagar (eller åtminstone rekomendationer).

... var alldeles för komplicerat att beskriva så jag har beslutat mig för att skriva om dialekter istället. Webbsidan folkmun.se är ett fantastiskt lexikon med sökfunktion som tar upp olika ords betydelse beroende på var i landet ordet yttras. Länken till sidan fick jag från början av en vän som har sina rötter i Blekinge*. Samma vän använder exempelvis uttrycket hia dig.

Folkmun säger såhär:

hia - lugna ned dig
hialös - makalös eller nervöst bråttom

andra roliga dialektala ord:

pula med - pyssla med
lase - trasa (ex. disklase eller "ash, di hä gamle lasena")
däka - flicka
grebba - flicka
hea - pojke
hotta - kasta
dän - bort (ex. "ta dän den där")
klena, v. - kleta av/smörja in

Ja, visst är det väl så att man lär sig något nytt varje dag, bara man har ögon och öron öppna!


*(Tack, Emma, som har hjälpt mig att plocka fram dessa otroliga dialektala ord!)

Det här har väl egentligen inte så mycket med bloggens syfte att göra, men jag efterlyser de klappramsor som så många barn roade sig med på låg- och mellanstadiet. Du vet, när två personer står vända mot varandra, sjunger en visa och klappar varandras händer enligt ett speciellt "schema". Jag var aldrig särskilt bra på de där ramsorna, men skulle ändå vilja se texterna ännu en gång. Med tillhörande klappschema vore förstås ännu bättre.

Jag minns två meningar ur, vad jag tror var, två olika ramsor:

den ena börjar "Sí, sí comprendo..."
den andra innehåller meningen "pojkarna dom spelar, men flickorna gör mål 1-0!" där man vid 1-0 klappar båda händerna mot den andres båda händer.

Hjälp?

Dagens ämne är hyperkorrektion - en inte helt ovanlig form av språkfel i det skrivna språket. Hyperkorrektion går ut på att man stavar ett ord på samma vis som man uttalar det, trots att uttalet inte överensstämmer med den egentliga stavningen. Efter några exempel så förstår du nog precis vad jag menar.

Första ordet felstavat, korrekt stavning inom parentes:

- Plödsligt (plötsligt)
- Till exemplen (till exempel)
- igenterligen / igentligen (egentligen)
- föräldrarmöte (föräldramöte)
- [jag har] varigt (varit)
- funnigt (funnit)
- intressagnt (intressant)
- snettåt inåt (snett inåt)
- sannorlikt (sannolikt)
- bakrund (bakgrund)
- självt (själv)
- dyligt (dylikt)
-användt/andvänt (använt)

Känner du igen dig i något av exemplen?

Idag ska jag vara lite fusktråkig. Dagens ord från SAOB är snus. Och det vet väl alla vad det är*. Istället tänkte jag klargöra vad skillnaden mellan en mening och en mening är i grammatikens fantastiska värld.

Det finns tre typer av meningar:
- Syntaktiskt mening
- Grafisk mening
- Ofullständig mening

"Oj, oj, oj vad den där grundaren ställer till det", tänker ni säkert nu. "Låt en mening vara en mening, så är alla nöjda!". Men se, nene! Det de flesta kallar en mening i vardagligt språk är en grafisk mening. En grafisk mening inleds med stor bokstav och avslutas med punkt, utropstecken eller frågetecken. En grafisk mening kan däremot innehålla flera syntaktiska meningar. En syntaktisk mening är en huvudsats plus eventuell bisats. Skulle en grafisk mening innehålla fler än en huvudsats innehåller den således även fler än en syntaktisk mening. En ofullständig mening saknar antingen subjekt eller predikat. Exempel:

Maja sover gott. - en grafisk mening bestående av en huvudsats med subjekt, predikat och objekt.
Maja sover gott, när hon inte snarkar. - en huvudsats plus tidsadverbialsinledd bistas
Maja sover gott och Henrik dricker te. - två huvudsatser i samma grafiska mening, sammanfogade med en konjunktion, alltså två syntaktiska meningar
Maja sover gott, Henrik dricker te. - två huvudsatser utan konjunktion. Detta kallas satsradning och är i de allra flesta någonting dåligt. Kom ihåg det! Fel, fel, fel, fel. Det skulle dock kunna fungera med ett semikolon!
Gick till parken. - predikat finns (gick), men subjekt saknas! En korrekt mening skulle vara exempelvis "Han gick till parken" men som det ser ut nu är det alltså en ofullständig mening. De här fenomenen är vanliga i minnes- och dagboksanteckningar, ungdomligt berättande och checklistor.

Tack för idag, slut för idag.




*("om njutningsmedel eller stimulansmedel framställt av tobak som males och behandlas bl. a. med lösningar av mineralsalter och färgäm­nen (o. essenser) till ett brunsvart pulver avsett att i små portioner in- eller uppdragas i näsan eller (i Sverige numera företrädesvis) att i en mindre por­tion (...) läggas in mellan tandköttet och (...) överläppen.) (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ sökord: snus)

Sitter och ser på hur händiga mannen kopplar in och om alla tv-spel efter omständigt byte av tv-möbelsystem. Plötsligt, mitt i allt sladdkrångel och kabeltrassel slås jag av tanken:

"Varför i hela friden heter det SCART-kabel? Det är ett begrepp jag lärde mig som femåring och använt regelbundet sedan dess, men varför heter det just så? Finns det inget svenskare ord? Var kommer scart-ordet ifrån från första början?"

Och så var jag naturligtvis tvungen att ta reda på det. Varsågoda, ni som aldrig tidigare undrat, men nu plötsligt grips av ett enormt kunskapsbegär. Så här säger wikipedia:

"Scart eller ursprungligen SCART är en standard för sammankoppling av elektronisk utrustning för ljud- och bildsignaler. Förkortningen SCART kommer ursprungligen från den franska organisationen för radio- och TV-tillverkare Syndicat des Constructeurs d'Appareils Radiorécepteurs et Téléviseurs. Scart benämns även som péritel, euroconnector eller Europakontakt och används i mycket liten utsträckning utanför Europa." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Scart)

Tacka mig senare!

Dagens ord är grym. Vilka associationer får du till ordet? Ja, självklart beror det på sammanhanget. SAOB har flera historiska betydelseförklaringar. Bland annat: fasansfull, fruktansvärd, faslig, förfärlig, förskräcklig (väldigt många ord med F som begynnelsebokstav), men också "benägen att tillfoga andra lidande l. som finner sin tillfredsställelse i andras li­dande; hårdhjärtad, obarmhärtig, skoningslös, omänsklig, blodtörstig".  Idag har ordet dock börjat användas med en mer positiv betydelse, ett förstärkande ord, inte sällan adverbial, synonymt med: omåttlig, kolossal och ofantlig.


Taget ur sin kontext kan uttrycket förstås vara flertydigt.
Exempel:
"Du är grym!"
Är personen ifråga förskräcklig, sadistisk och fasansfull? Eller är personen bara himla häfftig, duktig på något eller dylikt? Det är förstås omöjligt att veta utan kontext: röstläge, situation, sammanhang och kroppspråk.

Tillfogar vi ett suffix till stammen grym, exempel vis ett litet <-t> blir det ännu roligare, för då får vi dessutom ett ljudhärmande ord, för vad säger grisen? Nöff? Mjoo... förvisso, men vissa grisar säger faktiskt Grymt!

Appropå feudianska felsägningar och den här bloggen. Fick en störthärlig kommentar av en vän:

"Jag älskar dig blogg gumman!"

Älskar personen verkligen bara bloggen, eller är det egentligen mig personen älskar? Tveklöst det sistnämnda, om man ska tro Freud!

Dagens ämne är VÄRDELADDADE ORD - alltså ord som utan att egentligen säga oss något särskilt alls, ger oss en särskilt bild i huvudet, känsla, tanke etc. Ett simpelt basic-exempel är "gran". Det säger oss egentligen ingenting om hur granen ifråga ser ut, men varje människa som hör eller läser ordet har en alldeles egen bild av en gran. Vissa kanske ser en jättepimpad julgran framför sig, andra ser en uråldrig 50 meter hög skäggig gran. Själv ser jag en medelhög gran med ganska glesa grenar.

Iallafall blir den här typen av ordval väldigt viktiga vid författandet av texter avsedda att läsa av andra än dig själv.
Låt oss lägga fram ett exempel.
Tänk dig en morgontidnings sportsidor med följande formulering:
"Det finns en risk att DIF vinner allsvenskan", jämfört med "Det finns en chans att DIF vinner allsvenskan". I det första formuleringsexemplet ger skribenten sken av att det är dåligt att DIF vinner, denne har alltså en negativ inställning. I det andra är det en hoppfull betoning, favoritlaget kan fortfarande vinna, alltså en positiv inställning! Förstår du? Orden är i princip synonymer, men de har drabbats av en värderingsbombning och är inte alls synonyma i sina enskilda sammanhang.

Det här är väldigt effektivt om man vill verka objektiv, men egentligen i allra högsta grad är subjektiv. Säg tillexempel i ett referat eller ett skolarbete av något slag att "författaren påstår att..." så antyder det att författaren inte tror honom, jämfört med om denne författare skriver "författaren menar att..." vilket är mer neutralt.

Även om du som läser den här bloggen med största sannolikhet är fullt medveten om detta, kan det vara bra att påminnas om det ibland. För inte vill man väl ge fel intryck genom att använda "fel" synonym i fel sammanhang? Inte jag iallafall!

Idag är det söndag, och jag hade verkligen tänkt skriva något om freudianska felsägningar. En freudiansk felsägning går ut på  "att en person avser att säga en sak, men av misstag säger något annat. Det av misstag sagda är då det som personen faktiskt menar, på ett semi-omedvetet plan." - Helt och fullt tillförlitliga Wikipedia.

Iallafall, det där händer ju ibland. Jag kör exemplet från wiki också:

• "- Ska vi spela vårt favoritspel?
• - Nej. Jag menar jo, det är jättekul.

"Nej" är i ex. ovan den freudianska felsägningen och representerar personens egentliga åsikt som filtrerat genom överjaget får en innebörd anpassad till den sociala situationen. En freudiansk felsägning är alltså när överjaget inte "hinner med" att censurera våra tankar."

 

Jag har så ofattbart dålig fantasi idag, att ni får nöja er med ovanstående. Har ni förresten, den senaste tiden, råkat ut för freudianska felsägningar? Kanske har du sagt fel själv? Eller har någon annan gjort  det MOT dig? Sug på den en stund, kommentera sedan...

dagens ord från saob är begripa. Idag betyder det något i stil med: att fatta, förstå, inse. Men tänkt vad många betydelser det haft genom historien! Till att börja med kan vi kika lite närmare på ordets delar:  be- (prefix) ,grip(stam),  -a(suffix). Grip-a är alltså grunden, och betyder som ni alla vet typ: "ta". Och den betydelsen har även "begripa" haft. Hör här (och jag tar mig friheten att skriva ut alla förkortningar som annars florerar i saobs artiklar)

Från 1526: (†) gripa, fatta; bemäktiga sig, tillägna sig; i synnerhet i mer eller mindre bildlig användning.
An­den begriper honom (dvs. den besatte)

1526, 1528: (†) nå, komma till, få.

1527: (†) sammanfatta; omfatta; öfverskåda

1535: gripa (på bar gärning), ertappa.

1635: (†) befinna sig (i ett tillstånd)


Och så vidare, och så vidare. Som ni kanske mins, eller hajjar ändå, så betyder korset att just den användningen eller betydelsen idag är död.

Ord som tydligare har råkat ut för en betydelseglidning, eller betydelseförsjuktning, är ord som kåt,(adjektiv).
Förr var betydelsen, förutom brunstig, även:

*(till övermått) fylld av livskraft o. livs­mod, livlig, uppspelt, yster, yr; stundom svårtatt skilja från
*(†) självsvåldig; käck, övermodig;
*(†) frodig, kraftig.

tänk på det nästa gång du säger att du är kåt (om du nu ens använder ett så fruktansvärt avslöjande, ovårdat språk, vill säga.

Om man ska vara språkligt korrekt är en flicka just flicka fram till den dagen då hon blir myndig. Från och med artonårsdagen är hon alltså en kvinna. Det syns ofta tydligt i tryckt nyhetsmedia. Har du tänkt på det någon gång? Att en gärningsman eller ett offer av det kvinnliga könet beskrivs som exempelvis 17årig flicka respektive 18årig kvinna. Det samma gäller naturligtvis pojkar och män.

Men så har vi ju dessa andra, nya begrepp: tjej och kille, brud och grabb. Relativt ålderslösa benämningar. När börjar respektive slutar man vara tjej eller kille? Antagligen blir man väl det från födseln. Men när är man för vuxen för att vara tjej/kille? Min gräns går nog, när jag tänker efter, vid 49. Vid 50 års ålder låter det mest lustigt att benämna sig själv eller personer i den åldern som tjej/kille. Då är man banne mig kvinna och man, eller tant och gubbe för den delen. Är man av finare börd kanske dam och herre också kan gå an, vad vet jag?

Brud och grabb känns för mig bundna till tonåren, möjligen lite efterpubertalt om kvinnor mellan 20 och 30. Jag skriver "om kvinnor" för att jag har fruktansvärt svårt att se framför mig hur tjejer i den åldern skulle kalla killar i samma ålder för grabbar, nämligen. Men det är nog bara jag...

Hur ser du på det här med könsbundna benämningar? Vilka värderingar lägger du i orden?

Ibland har man fruktansvärt mycket att göra. Som nu. Vissa människor har förvisso alltid fruktansvärt mycket att göra. Som jag. Just nu kommer inte orden till mig riktigt. Jag får kämpa för varje formulering - fantasin är tillfälligt död. Tills dess att vi kan koppla bort respiratorn från den får Du alltså stå ut med halvbra/halvdåliga inlägg.

Ett roligt uttryck jag stötte på i helgen, då jag besökte min syster och hennes familj, gav en helt ny innebörd åt ett gammalt begrepp. Sonen i familjen benämner nämligen fenomenet efterrätt (dessert) med uttrycket eftermiddag. Det kan låta såhär: "Pappa, pappa! Blir det någon eftermiddag idag?" Egentligen är det ju alldeles genialiskt, bortsett från att begreppet redan har en helt annan betydelse hos de allra flesta. Men det är ju precis som han säger, något man äter efter middagen.

Undrar hur många ord som fått en ny betydelse genom åren (läs århundraden)? Och hur många ord det finns vars betydelse skiftar geografiskt. Har talat med en vän om det här fenomenet:

Min vän kommer från Blekinge. På något vis kom vi att diskutera just betydelseskillnader i ord och hon nämnde ordet artig. Jag förstod inte alls vad hon menade till en början. Någon som är artig är trevlig, vänlig, väluppfostrad, för sig väl etc. Men nej, det visade sig att en person som är artig likväl kan vara dryg och katig - visade det sig. Jag har gjort lite efterforskningar och helt ovetenskapligt kommit fram till att det nog är så att min vän och personerna där hon är uppväxt helt enkelt förvanskat ordet Kartig, med samma betydelse. Precis som bland annat smålänningar förvanskat det samma och säger katig, alltså utan r.

Så kan det vara med dialekter och ord!

Gå förresten in på saob.se, klicka på länken "sök i SAOB" och sök på ordet resenär.Där är det fruktansvärt tydligt vilka språkliga förändringar vi genomgått!

Väl bekomme