Din lilla apekatt!
Dagens ord från SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) är apekatt. Ordet finns blandannat med innebörden av en liten apa med kattliknande rörelsemönster, även känd som markatta. Den sötaste betydelsen finns dock i norskan och danskan då man exempelvis kallar ett barn som härmas för apekatt, precis som vi säger härmapa. Apekatt tycket iallafall jag är ett fantastiskt sött öknamn på en irriterande liten härmapa!
Versaler?
Ja, versaler. Stora bokstäver. När ska man egentligen skriva ord med stor begynnelsebokstav, förutom i början av en mening? Det kan låta enkelt, ändå gör många, många fel. Därför presenteras här en lathund över aktuella regler:
Stor bokstav inleder:
* ny mening
* egennamn
Egennamn är namn på:
* personer och djur ( Frida, Fido, Rex, Allan, Pettersson)
* städer, sjöar, hav, berg, gator, land etc (Stockholm, Vättern, Stillahavet, Storgatan, England)
* tidningar och böcker (Afronbladet, Dagens Nyheter, Röda rummet, Brott och straff)
* företag, varumärken, organisationer, föreningar (Elektrolux, Cheap Monday, Försäkringskassan, Idrottsföreningen Skatan)
Ord som INTE ska ha stor begynnelsebokstav är:
* månader, veckodagar, högtider, årstider (juli, måndag, påsk, vinter)
* invånare och nationaliteter (spanjor, spansk, fransos, svensk, norrman, grekisk)
* växter, djur och frukter (blomma, päronträd, hund, schäfer, apelsin, kokosnöt)
Ja, så är det. Det vanligaste är väl att folk skriver veckodagar och månader med stor bokstav, vilket förvisso gäller i exempelvis tyska och engelska. Men nu är det ju svenska vi diskuterar.
Stor bokstav inleder:
* ny mening
* egennamn
Egennamn är namn på:
* personer och djur ( Frida, Fido, Rex, Allan, Pettersson)
* städer, sjöar, hav, berg, gator, land etc (Stockholm, Vättern, Stillahavet, Storgatan, England)
* tidningar och böcker (Afronbladet, Dagens Nyheter, Röda rummet, Brott och straff)
* företag, varumärken, organisationer, föreningar (Elektrolux, Cheap Monday, Försäkringskassan, Idrottsföreningen Skatan)
Ord som INTE ska ha stor begynnelsebokstav är:
* månader, veckodagar, högtider, årstider (juli, måndag, påsk, vinter)
* invånare och nationaliteter (spanjor, spansk, fransos, svensk, norrman, grekisk)
* växter, djur och frukter (blomma, päronträd, hund, schäfer, apelsin, kokosnöt)
Ja, så är det. Det vanligaste är väl att folk skriver veckodagar och månader med stor bokstav, vilket förvisso gäller i exempelvis tyska och engelska. Men nu är det ju svenska vi diskuterar.
hans/hennes vs. sina
Ett vanligt misstag i, åtminstone grundskoleelevers, skriftspråk är felaktig syftning då skribenten förväxlar exempelvis hans eller hennes med sina. Det är ett gissel och inte alltid självklart när man väl sitter där och ska formulera sin perfekta mening. Min gissning är att, som så mycket annat, det grundar sig i slarvigt talspråk. Resultatet är att skribenten menar att säga något annat än vad som faktiskt blir sagt.
Några förenklade exempel för att beskriva problematiken:
"Han klappade hans katter"
Vem klappade vems katter? Här är både han och hans anonyma personer.
"Han klappade sina katter"
Han är anonym, men vi vet att det är hans egna katter som han klappar. Ofta är det detta skribenten vill ha sagt, om än inte det som faktiskt blir sagt.
"Lisa åt upp alla hennes kakor"
Jaha, Lisa åt upp någon annan stackars flickas kakor. Elakt!
"Lisa åt sina kakor"
Jaha, det var hennes egna kakor hon åt upp. Vilken tur!
Sedan finns det ju naturligtvis svårare situationer, där det är mindre uppenbart. För er som råkar ut för det, rekomenderar jag er att i tanken förenkla meningen, hitta ett liknande - tydligare - exempel att jämföra med innan ni skriver er tidigare tänkta mening. Då brukar det lösa sig!
Några förenklade exempel för att beskriva problematiken:
"Han klappade hans katter"
Vem klappade vems katter? Här är både han och hans anonyma personer.
"Han klappade sina katter"
Han är anonym, men vi vet att det är hans egna katter som han klappar. Ofta är det detta skribenten vill ha sagt, om än inte det som faktiskt blir sagt.
"Lisa åt upp alla hennes kakor"
Jaha, Lisa åt upp någon annan stackars flickas kakor. Elakt!
"Lisa åt sina kakor"
Jaha, det var hennes egna kakor hon åt upp. Vilken tur!
Sedan finns det ju naturligtvis svårare situationer, där det är mindre uppenbart. För er som råkar ut för det, rekomenderar jag er att i tanken förenkla meningen, hitta ett liknande - tydligare - exempel att jämföra med innan ni skriver er tidigare tänkta mening. Då brukar det lösa sig!
