Laptop? Nej, lapsus!
Dagens ord från saob är alltså inte lapsus, men jag väljer att ha det som dagens ord iallafall. Lapsus är inte en kombination av orden laptop och varumärket asus, utan är latin för ofrivilligt misstag, snedsteg. Helt klart användbart ord!
Saobs lyder såhär:
Tidsdefinitioner?
Det kan jag inte svara på, sådär allmängiltigt tyvärr. Min uppfattning är att lunch är runt 12, och att eftermiddagen börjar även den efter 12. Natt blir till morgon runt 4 snåret när det är närmare soluppgång än solnedgång (relativt om vintern förstås) och förmiddagen börjar runt 10. Men det är helt och hållet min tolkning.
Dagens ord från SAOB är "non" och förklaras enligt följande:
"NON nå⁴n (rimmande med Thon FORSIUS Fosz 34 (1621)), sbst.¹, r. l. f. (i ä. tid möjl. äv. n.); best. -en; stundom äv. NONA nå³na², sbst.¹, r. l. f.; best. -an. ( non 1621 osv. nona 1902–1907. noon 1599)
Enligt SAOB utspelar sig alltså tidsangivelsen Non kl. 15.00 +/- en stund. Kanske att man skulle reclaima det ordet.
Exempelvis:
"Tja, det är Författaren. Fika vid Non eller? Ses på haket!"
Vad säger ni? Har ni annan definition av de förstnämnda tidsangivelserna? Är Non ett ord värt att reclaima?
Lev väl!
Perception i kvadrat?
Den bästa beskrivningen är kanske helt enkelt den från 1899:
"Leibnitz .. skiljde mellan perceptionen d. v. s. det omedelbara föreställandet af de yttre tingen, och apperceptionen, d. v. s. föreställandet af sjelfva detta föreställande. Därs. 244. LARSSON Poes. log. 66 (1899)."
Alltså, om perception är föreställnandet av yttre ting, är apperception föreställandet av föreställandet i sig.
Det finns säkert mängder av människor som läst filosofi och som gärna skulle utveckla förklaringen ytterligare. Sådana människor är välkomna att skicka en kommentar med lämplig förklaring, så publicerar jag den.
SAOB säger iallafall följande om ordet:
APPERCEPTION ap¹ärsäpʃω⁴n l. -er- l. -ær-, l. apær¹- l. apär¹-, l. -sep-, r. (f. G. DALIN (1871)); best, -en; pl. -er.
Lev väl och må gott!
en kemisk hybrid?
I vilket fall så har ordet en betydelse, och den lyder:
Caddy? Nej, paddy!
Låneord har pyntat det svenska språket lika länge som svenskarna har haft kontakt med andra språk. Typ jättelänge med andra ord. Vilka språk som influerat oss har varierat. Romerska och grekiska ord har haft sin stora era. Tyskan sin. Engelskan är stor sedan 1900-talets slut.
Dagens ord från SAOB är "paddy" och förklaringen lyder:
"PADDY pad⁴i l. med engelskt uttal, r. (l. m. l. f.); best. -n.
(i fackspr., i sht handel.) koll., om oskalade korn av sädesslaget ris: oskalat ris. BODMAN TullB 22 (1849). SFS 1906, nr 38, s. 37. HandHantv. Hand. 7: 27 (1939)."
Ser man på!
Om ömhetsord och kärleksfulla smeknamn...
Hur kommer det sig, att vissa ömhetsord och smeknamn betraktas som gulliga och fina, medan andra betraktas som ganska... löjliga? Förvisso är det uppenbarligen individuellt, det där med vad som anses vara löjligt och inte. Annars skulle ju ingen använda de, enligt mig, klibbiga, löjliga ömhetsorden och smeknamnen.
Och vissa ord, som för de allra flesta par låter just klibbiga och lögliga i mina öron, funkar ju faktiskt för ett fåtal.
Smeknamn jag gillar är bland andra beib, darling, tuss, pälski och honey.
Smeknamn jag ogillar grymt mycket (så att jag nästan spyr faktiskt) är gullet, kakan, pullan, sötnos och pluttis och jaa, jag kan inte ens komma på dem, för de är så sliskiga. "Lilla gumman" hör helt klart till kategorin iallafall.
Men hur ser Du på saken? Finns det smeknamn som är allomfattande vedervärdiga? Och sådana som är allomfattande fantastiskt fina?