Spott och spe, på kyrkbacken
Dagens ord är olika sammansättningar av ordet
spe, enligt SAOB:
Handlingen att håna eller skymfa
Så långt logiskt, men det blir så fantastiskt mycket roligare i sammansättningar. Eller vad sägs om dessa, enligt SAOB dödförklarade, uttryck:
Speblick - Om spefullt ögonkast. Att kasta en hånfull blick.
Ex. "Lova att inte kasta speblickar på henne nu! Jag vet att du ogillar henne, men ge henne en chans!"
Spebuk - Nedsättande om person som utsätter andra för spe.
Ex. "Du är en sån satans spebuk! Gå och skaffa dig själv lite empati för bövelen!"
Spebänk - bänk där man sitter och skvallrar, gör spe av folk, om bänk på kyrkbacke. Detta uttryck finns ju kvar i form av "ljugarbänk" eller "skvallerbänk", men jag tycker allt att "spebänk" låter mysigare.
Ex. "Bengt och Love satt på spebänken i det svala höstvädret. 'De e gött å ha nåstans å va spebuk på, utan att kärringa klaga' konstaterade Love nöjt."
Se så, ut och reclaima, era spebukar!
Dyligt och dylika vanliga felstavningar
Det råder torka här på bloggen, och det är helt och hållet mitt fel. Jag skyller på stressig termin och Japan-resa. Dagens ord är inte alls ett ord att reclaima, på så sätt att det är ett i allra högsta grad levande ord. Däremot är det dags att reclaima den korrekta stavningen av det.
Dagens ord är alltså:
Dylikt
Jag vet inte hur ofta jag ser felstavningen "dyligt". Möjligen har felstavningen dialektala grunder, men den är lika ful för det. Det heter Dylikt, och ingenting annat. Å andra sidan är det ett ganska roligt ord, dylikt. Man skulle ju kunna tro att det är ett ord som beskriver saker som är lika dy. Leriga, brunslaskfärgade liksom. Men så är alltså inte fallet.
Nu tror jag inte att någon av läsarna här skulle missbruka språket på ett sådant sätt. Det är ni för bra för, helt enkelt. Uppmuntra däremot gärna andra att reclaima den korrekta stavningen så att vi slipper fula felstavningar av denna typ. Andra exempel är:
* diskutioner
* sitvation
*snappt
Perspektiv på korrekturläsning
Dagens inlägg handlar inte om ett särskilt ord, utan om att vara splitterdomare, om att språkvårda och korrekturläsa akademiska texter med våldsam noggrannhet. I akademiska sammanhang är det närmast ÖNSKVÄRT med "språkhitleri". I privata sammanhang är det desto mindre trevligt med splitterdomare vilka envisas med att rätta minsta lilla felsägning. En kombination av dessa två sfärer - akademisk/proffessionell och privat - kan ge intressanta resultat. I värsta fall konflikt, i bästa fall många garv.
Ett exempel på en lyckad kombination uppstod idag, då jag korrekturläste bästa vännens inledande delar av en C-uppsats. Jag vidhöll mycket ödmjukt att hon naturligtvis inte skulle ta mina kommentarer och ändringar för totalitära sanningar, utan gärna fick ifrågasätta mitt vandaliserande av ursprungstexten. Svaret var som lyder:
"jag ser mer dina rättningar som nazistiska fingervisningar av hur jag annars våldtar och missbrukar det svenska språket"
Mycket träffande!
Själva citatet som sådant skulle mycket väl kunna granskas kritiskt i avseende på språkbruk, men då det trots allt är menat som en hastig beskrivning i en privat e-postkonversation avstår jag. Någon läsare som är sugen?
Abrovadå, sa du?
Dagens ord är verbet
abrogera. Att abrogera innebär att man upphäver eller avskaffar något.
Wikipedia:
Abrogation från
latinets abrogatio, "upphävande", "avskaffande", vanligen av lag eller förordning.
Hur kan vi använda det i dagligt tal?
Exempel:
"Älskling, jag är ledsen, men jag vill abrogera vårt äktenskap"
"Sorry, käre arbetstagare, men som din arbetsgivare känner jag mig under rådande förhållanden tvungen att abrogera ditt anställningsavtal"
Både classy och högtravande! Det kan leda till både förvirring och roliga oförstående minspel.
Lev väl!
"Nej, nu blommar löken!"
Trots att det ännu bara är trista och gråa februari utan minsta lilla knopp på träd och buskar, kan man höra detta uttryck utropas i de mest märkliga sammanhang. En första reaktion skulle kunna vara att "Nähä, du, gubbe/gumma lille. Än blommar inte löken på nån månad". Dock handlar det faktiskt sällan om faktiska lökar när någon uttryck sig som ovan. Uttrycket är nämligen ett ordstäv (ordspråk/talesätt) och behöver inte alls innebära att du omger dig med lögnaktiga, alternativt förvirrade, medmänniskor som helt missuppfattat lökars blomningsvanor.
Talesättet "nej, nu blommar löken", med vissa variationer, är i regel ett uttryck för stark förvåning eller upprördhet.
Ut och skynda på våren, och uppmunta lökarna att blomma, när du blir upprörd eller förvånad!
Att filosofera eller fundera,det är frågan.
Att filosofera eller att fundera, det är frågan. Men låt oss ge blanka fanken i frågan, och istället rikta vår uppmärksamhet mot ett nytt ord!
Dagens ord är påhittat av en kollega, och är ett alldeles utmärkt substitut när man står i valet och kvalet mellan huruvida filosofera eller fundera är det mest lämpade ordet, nämligen: att fifulera.
Att fifulera är alltså att fundera lite småfilosofiskt, utan att för den skull vara överdrivet djupsinnig i sina funderingar.
Ut i världen och använd det!
Boricka - att bo på en bricka?
Dagens ord från SAOB/Språkdata är alltså
boricka. Det handlar inte ett dugg om att bo på en bricka. Nej, boricka är en synonym till det mycket mer kända ordet
åsna.
Saob skriver:
1) åsna. Borikor eller Åsnor mindre än de minsta hästar
2) i öfverförd o. bildl. anv.
[BORICKA 2.a]
a)
[jfr motsv. anv. af ÅSNA]
om dum person. BELLMAN 4: 67 (1791). Den dumma borickan till karl der borta hade ställt mitt skrin med farmaceutiska preparat upp och ned på lasset. HEIDENSTAM End. 6 (1889). AHRENBERG Män. 5: 78 (1910).
[BORICKA 2.b]
b) (tillf.) ringaktande om häst; ök, krake. BELLMAN 1: 213 (1771). Därs. 220.
Bellman var en jäkel på skällsord, han. Låt oss reclaima ordet boricka! Visst kan vi börja kalla åsnor (djuren) vid sitt alternativa namn, men ännu hellre kan vi väl börja kalla folk vi vill ringakta för borickor?!
För att statuera exempel:
- Bella, din gamle boricka! Det var länge sen. Hur är det med dig?
Att ruinera något, istället för någon
Läste lite random trådar på ett forum, någonstans i de mörkare hörnen av Internet. Där handlade en forumtråd om huruvida kommenterande medlemmar någonsin "ruinerat en fest". Min första tanke var:
"Heey, vänta nu! Att ruinera, är inte det att ekonomiskt utblotta någon, att ställa någon på ruinens brant, ekonomiskt? Kan det verkligen användas i en försvenskad version av engelskans 'ruin', alltså 'att förstöra'?"
SAOBs svar:
Självklart kan man det! Verbet ruinera kommer naturligtvis från substantivet ruin.
Vill Du veta mer?
Själv är jag alldeles för trött för att förklara, och föredrar helt enkelt enkla ord och slanguttryck som förstöra, kvadda och krajja.
God natt!
Gud, med andra ord.
Kärt barn har många namn, sägs det. Så har även gudomligheten. Grejen är helt enkelt bara att det finns många, många namn på Gud, den enda och sanna. Vilken av dem som är den enda och sanna, har jag ingen aning om. Jag har heller aldrig lovat någon gud att icke hava andra gudar jämte denne. Så jag kan (kanske?) publicera dessa namn och smeknamn/omskrivningar utan att förvänta mig repressalier från något håll:
Jahve (JHVH)
Elohim
Allah
Adonaj
Sebaot
Vill ni veta mer om ordens egentliga betydelse, korrekt översatt, föreslår jag att ni slår upp dessa.
Timmen är sen (03.26), studenten studerar. Ursäkta den tveksamma relevansen i inlägget. Det fanns en intressant baktanke, men den kan ha somnat i skrivande stund.
Doktorn, Ni glömde er sacoche!
Dagens ord är alltså
Sacoche. Ordet är enligt SAOB inte längre levande i vårt språk, men jag tycker att det är rätt fint och borde sannerligen gå att överföra till dagens fackbundna ordförråd.
SAOBs förklaring:
(†) väska avsedd för militärläkares instrument. Ex: 26 sacocher med tillhörande bestick för kavalleriet. (FörhLäkS, 1864:226)
Jag anser att det är ett grymt mycket bättre ord än exempelvis "läkarväska" eller "instrumentportfölj" eller vad man nu kallas en läkares/ambulanspersonalens instrumentväskor. Tänk er följande senario:
Britta, 85, har ramlat från en pall i köket och brutit nyckelbenet i samband med att hon skurat översta hyllan i kryddskåpet. Hennes make Bengt ringer 112, och när första ambulanspersonalen kommer inrusande ropar hon till kollegan som precis kommer genom dörren: "Öh! Jitte! Tar'u min sacoche från ambulansen? Vi har ett allvarligt fall av nyckelbensbrott här!"
Ultimat, skulle jag säga.
språkliga rötter
Dagens ord är
etymologi, av den enkla anledningen att det har med ord att göra. Ordet
etymologi kommer från grekiska
τυμολογία, från
ἔτυμος (etymos = sann, verklig) och
λογία (logia = lära, vetenskap), även
έτυμον (etymon = ett ords rätta betydelse enligt sitt ursprung) och
λογος(logos = ord). Det betyder alltså äran om ords språkhistoriska ursprung och släktskap. (Wikipedia)
Jag tycker minsann att det är rätt roligt att titta närmare på ords historiska bakgrund. Det finns så många ord vi tar förgivna idag, som låter helt ologiska när man tänker efter. Att då titta på ordets etymologi kan vara sjukt lärorikt!
Så ut med er, leta reda på knäppa ord och försök komma hur f*n de blivit till just vad de är!
Tjofräs
En riktig kvinnokarl...eller?
Ibland händer det att ett ord helt plötsligt börjar användas på ett nytt sätt och således får en ny innebörd.
Dagens ord är ett sådant, men dess nya innebörd är inte alls särskilt spridd - ännu!
Kvinnokarl - en kvinna som helt enkelt beter sig enligt vad normen klassificerar som "manligt"
på ett ungefär!
Reclaim, remake!
Härligt snuskiga ord
Jag är fruktansvärt dålig på att blogga, just nu, som alltid.
Därför har jag bestämt mig för att ge er något annat att tänka på så länge, att liksom fylla tomrummet med, nämligen en extremt roligt, snuskig ord-sida. Den sätter ord på alla fenomen du inte visste att du inte ville känna till, och några till. Reclaima snuskorden!
Jag tänkte ge ett smakprov, men eftersom den här sidan troligtvis inte har lika rå analfixerad humor som Fittkramp-gänget, avstår jag.
Here goes länken istället, men jag varnar känsliga läsare:
Läs och njut för dig själv, eller varför inte äckla en arbetskamrat eller skrämma din sambo. I min lilla studiegrupp har vi fruktansvärt roligt åt dessa ord när någon behöver en paus i pluggandet.
Skål!
intellektuell vs. intelligent
Dagens inlägg är mer av en frågeställning än ett konstaterande. Fastnade i en intressant diskussion om vad intellekt och intelligens egentligen innebär. Vi kom fram till att vi inte riktigt håller med NE's definitioner.
NE's förklaring av intellekt:
tankeförmåga, förnuft, förstånd
NE's förklaring av intelligens:
förstånd, begåvning, tankeförmåga, skarpsinne;förmåga till tänkande och analys
MIN definition av intelligens är att vara smart, hur fort man inhämtar och förstår teoretisk kunskap. Det går att öva upp men alla har olika grundförutsättningar. Logiskt förnuft.
Intellekt däremot handlar för mig mer om att vara beläst, och förmågan att koppla ihop kunskap från flera håll, att ha någon form av högre förståelse för sambanden. Mer kulturellt och socialt förnuft.
Men det kanske bara är jag. Hur ser Du på saken? Kommentera!
"Det var icke-jag, det var Anatman!"
Nördar som vanligt in i tentamenspluggandet, denna gång om religioner i Asien, tillsammans med min studiegrupp. Många och långa dagar av detta slag resulterar inte sällan i en gravt störd internhumor. Idag varvas buddhistiska och zoroastristiska begrepp med retsamma facebookstatusuppdateringar på den profil vars ägare tillfälligt lämnat sin dator utan uppsikt. När detta avslöjas förnekar alla all inblandning. Dagens mest uttjadade fras är alltså:
"Det var inte jag, det var anatman".
Dagens ord är därför två:
atman och anatman
Inom hinduismen anses allting vara under kontant förändring, förutom själen/jaget (atman) som är oföränderlig. Inom buddhismen anses männinskans själ vara en icke-själ, ett icke-jag (anatman).
När någon undrar vem som hackat ens facebookprofil är svaret alltså:
"Det var anatman!"
"Det var icke-jag!"
Internhumor är sällan rolig när man förklarar den utanför sin kontext. Men ett inlägg är ett inlägg, och ett ord är ett ord. Var glad!
