Tidsdefinitioner?
När är egentligen "lunchtid"? När börjar eftermiddagen? När går morgon över till att bli förmiddag? Och när övergår natten till att bli morgon?
Det kan jag inte svara på, sådär allmängiltigt tyvärr. Min uppfattning är att lunch är runt 12, och att eftermiddagen börjar även den efter 12. Natt blir till morgon runt 4 snåret när det är närmare soluppgång än solnedgång (relativt om vintern förstås) och förmiddagen börjar runt 10. Men det är helt och hållet min tolkning.
Dagens ord från SAOB är "non" och förklaras enligt följande:
"NON nå⁴n (rimmande med Thon FORSIUS Fosz 34 (1621)), sbst.¹, r. l. f. (i ä. tid möjl. äv. n.); best. -en; stundom äv. NONA nå³na², sbst.¹, r. l. f.; best. -an. ( non 1621 osv. nona 1902–1907. noon 1599)
Enligt SAOB utspelar sig alltså tidsangivelsen Non kl. 15.00 +/- en stund. Kanske att man skulle reclaima det ordet.
Exempelvis:
"Tja, det är Författaren. Fika vid Non eller? Ses på haket!"
Vad säger ni? Har ni annan definition av de förstnämnda tidsangivelserna? Är Non ett ord värt att reclaima?
Lev väl!
Det kan jag inte svara på, sådär allmängiltigt tyvärr. Min uppfattning är att lunch är runt 12, och att eftermiddagen börjar även den efter 12. Natt blir till morgon runt 4 snåret när det är närmare soluppgång än solnedgång (relativt om vintern förstås) och förmiddagen börjar runt 10. Men det är helt och hållet min tolkning.
Dagens ord från SAOB är "non" och förklaras enligt följande:
"NON nå⁴n (rimmande med Thon FORSIUS Fosz 34 (1621)), sbst.¹, r. l. f. (i ä. tid möjl. äv. n.); best. -en; stundom äv. NONA nå³na², sbst.¹, r. l. f.; best. -an. ( non 1621 osv. nona 1902–1907. noon 1599)
[fsv. non, n.; jfr d. non,
r. (fd. noon), nor. (o. fnor.) non, n., isl. nón, n., fsax. nŏn, nŏna, f. (mnt. none), fht. nŏna, f. (t. none, non), feng. nŏn, n. (eng. noon, middag); ytterst av mlat. nona (näml. hora), nionde timmen (räknat från klockan sex på morgonen), fem. av lat. nonus, nionde, avledn. av novem, nio (se NOVEMBER). – Jfr NONA, sbst.²]
[NON 0]
(om romerskkatolska förh.) tidebön som läses l. sjunges (omkring) klockan tre på eftermiddagen; förr äv. om denna tidpunkt. Läs någhon tijdh medh migh horas (dvs. tideböner), Nattsong, Afftonsong, Noon. BALCK Ridd. G 4 b (1599). Såsom den (dvs. gudstjänsten) borde vara lyktad vid Non eller klockan tre efter middagen. LAGERBRING 1Hist. 2: 755 (1773). HEIDENSTAM Folkung. 2: 311 (1907). OoB 1932, s. 411"Enligt SAOB utspelar sig alltså tidsangivelsen Non kl. 15.00 +/- en stund. Kanske att man skulle reclaima det ordet.
Exempelvis:
"Tja, det är Författaren. Fika vid Non eller? Ses på haket!"
Vad säger ni? Har ni annan definition av de förstnämnda tidsangivelserna? Är Non ett ord värt att reclaima?
Lev väl!
Perception i kvadrat?
Dagens ord från SAOB är "apperception". Det är så krångligt att jag nästan har svårt att stava till det själv.
Den bästa beskrivningen är kanske helt enkelt den från 1899:
"Leibnitz .. skiljde mellan perceptionen d. v. s. det omedelbara föreställandet af de yttre tingen, och apperceptionen, d. v. s. föreställandet af sjelfva detta föreställande. Därs. 244. LARSSON Poes. log. 66 (1899)."
Alltså, om perception är föreställnandet av yttre ting, är apperception föreställandet av föreställandet i sig.
Det finns säkert mängder av människor som läst filosofi och som gärna skulle utveckla förklaringen ytterligare. Sådana människor är välkomna att skicka en kommentar med lämplig förklaring, så publicerar jag den.
SAOB säger iallafall följande om ordet:
APPERCEPTION ap¹ärsäpʃω⁴n l. -er- l. -ær-, l. apær¹- l. apär¹-, l. -sep-, r. (f. G. DALIN (1871)); best, -en; pl. -er.
Lev väl och må gott!
Den bästa beskrivningen är kanske helt enkelt den från 1899:
"Leibnitz .. skiljde mellan perceptionen d. v. s. det omedelbara föreställandet af de yttre tingen, och apperceptionen, d. v. s. föreställandet af sjelfva detta föreställande. Därs. 244. LARSSON Poes. log. 66 (1899)."
Alltså, om perception är föreställnandet av yttre ting, är apperception föreställandet av föreställandet i sig.
Det finns säkert mängder av människor som läst filosofi och som gärna skulle utveckla förklaringen ytterligare. Sådana människor är välkomna att skicka en kommentar med lämplig förklaring, så publicerar jag den.
SAOB säger iallafall följande om ordet:
APPERCEPTION ap¹ärsäpʃω⁴n l. -er- l. -ær-, l. apær¹- l. apär¹-, l. -sep-, r. (f. G. DALIN (1871)); best, -en; pl. -er.
[jfr t. o. eng. apperception, fr. aperception, af nylat. apperceptio, af lat. ad, till, o. perceptio, insamlande, inhämtande, begripande, vbalsbst. till percipere af per, genom, o. capere, taga (jfr KAPABEL); ss. term först användt af LEIBNIZ (†)
1716)]
[APPERCEPTION 0]
filos. om medvetandets riktande på en i detsamma upptagen föreställning: medveten uppfattning; jfr PERCEPTION HÖIJER S. skr. 2: 52 (1799). PFEIFFER (1837). Med det i den moderna psykologin ofta, men i mycket skiftande betydelser, använda uttrycket "apperception" förstå vi i allmänhet: att en föreställning, från att hafva varit dunkelt medveten (blott "perciperad"), inträder i medvetandets blickpunkt, samt genom de relationer, hvari den härvid träder till andra föreställningar, undergår en förändring. REIN Psyk. II. 1: 455 (1891). Leibnitz .. skiljde mellan perceptionen d. v. s. det omedelbara föreställandet af de yttre tingen, och apperceptionen, d. v. s. föreställandet af sjelfva detta föreställande. Därs. 244. LARSSON Poes. log. 66 (1899).Lev väl och må gott!
en kemisk hybrid?
Dagens ord från SAOB är inte alls "hybrid". Det är "hydrid", och är inte alls ett utdött ord eller så. Men det är inte heller i vardagsspråk särskilt vanligt. Först trodde jag faktiskt att SAOB helt enkelt hade stavat fel. Sedan insåg jag att jag helt enkelt är kemiskt okunnig.
I vilket fall så har ordet en betydelse, och den lyder:
I vilket fall så har ordet en betydelse, och den lyder:
Caddy? Nej, paddy!
Låneord har pyntat det svenska språket lika länge som svenskarna har haft kontakt med andra språk. Typ jättelänge med andra ord. Vilka språk som influerat oss har varierat. Romerska och grekiska ord har haft sin stora era. Tyskan sin. Engelskan är stor sedan 1900-talets slut.
Dagens ord från SAOB är "paddy" och förklaringen lyder:
"PADDY pad⁴i l. med engelskt uttal, r. (l. m. l. f.); best. -n.
[av eng. paddy, av malajiska pādī, otröskat ris]
(i fackspr., i sht handel.) koll., om oskalade korn av sädesslaget ris: oskalat ris. BODMAN TullB 22 (1849). SFS 1906, nr 38, s. 37. HandHantv. Hand. 7: 27 (1939)."
Ser man på!
Om ömhetsord och kärleksfulla smeknamn...
Hur kommer det sig, att vissa ömhetsord och smeknamn betraktas som gulliga och fina, medan andra betraktas som ganska... löjliga? Förvisso är det uppenbarligen individuellt, det där med vad som anses vara löjligt och inte. Annars skulle ju ingen använda de, enligt mig, klibbiga, löjliga ömhetsorden och smeknamnen.
Och vissa ord, som för de allra flesta par låter just klibbiga och lögliga i mina öron, funkar ju faktiskt för ett fåtal.
Smeknamn jag gillar är bland andra beib, darling, tuss, pälski och honey.
Smeknamn jag ogillar grymt mycket (så att jag nästan spyr faktiskt) är gullet, kakan, pullan, sötnos och pluttis och jaa, jag kan inte ens komma på dem, för de är så sliskiga. "Lilla gumman" hör helt klart till kategorin iallafall.
Men hur ser Du på saken? Finns det smeknamn som är allomfattande vedervärdiga? Och sådana som är allomfattande fantastiskt fina?
Okvädesord och invektiv...
Okvädesord och invektiv, skällsord och skymford, kvädelser och andra kraftuttryck. Åh vad härliga de är!
I form, i funktion. Vad vore väl vårt språk utan dessa känsloventiler?
Ett okvädesord är enligt NEs definition ett "kraftuttryck som riktas mot en eller flera personer, t.ex. skitstövel, idiot och knöl".
I det svenska språket utgörs svordomar ofta antingen av religiösa ord eller könsord. Okvädesorden rör i regel alla tänkbara mänskliga egenskaper som av omgivningen kan betraktas som oönskade/icke önskvärda/skamliga. Äldre invektiv kan Du finna på: http://pressylta.com/lankvart/SvenskaInvektiv.htm#flinf
Fruktansvärt roligt att läsa. Så låt oss gemensamt återerövra några av dessa gamla uttryck. Många av dem är så mycket roligare, vackrare eller mer slående än de vi brukar idag. Synnerligen roligt blir det då objektet för dina kraftuttryck nästan granterat inte kommer förstå vad du menar.
Några av mina favoriter från sajten:
* knävel
* avskrapsfnas
* lobasker
Skriv en kommentar med dina favoriter, vet ja!
Appropå gamla tanter och torra möer
... tillbaka i den ordsvärmande verkligheten efter några veckors sunkigt insjuknande i tentamensfeber.
Råkade ut för ett roligt ord nu i natt, nämligen Torrmö. Har aldrig tidigare råkat ut för ordet, men fick en förklaring av densamme som introducerade det för mig, nämligen: "en gammal kvinna utan man, outtalat oskuld".
Jag tycker det är ett ganska vackert namn, om än lite vemodigt. Betydligt finare än exempelvis Nucka vilket egentligen är mer av ett nedlåtande kallelsenamn på gammal kärring. Å andra sidan kan må hända "torrmö" användas nedlåtande också, men jag tycker bestämt att tonen är något ljusare!
SAOB behandlar inte ordet torrmö alls, förmodligen är det ett allt för modernt begrepp. Nucka däremot har följande beskrivning:
"nuk³a² f.; best. -an; pl. -or.
[jfr fsv. nokkakona o. nokkadrumber, öknamn på kvinna (i senare fallet äv. på man) som icke betalar skatt o. icke vill anta tjänst hos andra; jfr sv. dial. nucka, nocka, gammal gumma (som bor för sig själv), liten oansenlig kvinna, d. nokke, äldre arbetsoduglig o. ringaktad kvinna, nor. nokke, liten krokig varelse; trol. besläktat med nor. nuka, sitta starkt framåtböjd o. hopkrupen, isl. hnüka, samt nor. nykkja, kröka; i så fall urspr. avseende en av ålder böjd o. skrumpen kvinna]"
Och med det kommer vi in på värdeladdade ord igen. Så vad säger du, kära läsare? Hur uppfattar du orden nucka och torrmö?
Råkade ut för ett roligt ord nu i natt, nämligen Torrmö. Har aldrig tidigare råkat ut för ordet, men fick en förklaring av densamme som introducerade det för mig, nämligen: "en gammal kvinna utan man, outtalat oskuld".
Jag tycker det är ett ganska vackert namn, om än lite vemodigt. Betydligt finare än exempelvis Nucka vilket egentligen är mer av ett nedlåtande kallelsenamn på gammal kärring. Å andra sidan kan må hända "torrmö" användas nedlåtande också, men jag tycker bestämt att tonen är något ljusare!
SAOB behandlar inte ordet torrmö alls, förmodligen är det ett allt för modernt begrepp. Nucka däremot har följande beskrivning:
"nuk³a² f.; best. -an; pl. -or.
[jfr fsv. nokkakona o. nokkadrumber, öknamn på kvinna (i senare fallet äv. på man) som icke betalar skatt o. icke vill anta tjänst hos andra; jfr sv. dial. nucka, nocka, gammal gumma (som bor för sig själv), liten oansenlig kvinna, d. nokke, äldre arbetsoduglig o. ringaktad kvinna, nor. nokke, liten krokig varelse; trol. besläktat med nor. nuka, sitta starkt framåtböjd o. hopkrupen, isl. hnüka, samt nor. nykkja, kröka; i så fall urspr. avseende en av ålder böjd o. skrumpen kvinna]"
Och med det kommer vi in på värdeladdade ord igen. Så vad säger du, kära läsare? Hur uppfattar du orden nucka och torrmö?
Onomatopoesi!
Onomatopoesi... läs högt och hör hur vackert det låter! Helt fantastiskt, även om det mesta med poesi i sig är vackert.
För er som plötsligt - men bara tillfälligt - glömt bort var onomatopoesi är, kommer här en förklaring från wikipedia:
"Onomatopoesi (info) (av grek. onomatopoiia) är ett begrepp inom lingvistik, retorik och poesi som beskriver ord som är ljudhärmande eller av ljudhärmande ursprung. Exempel på detta är "bom", "krasch", "sörpla", "slafsa", "pang" och "fjärt"."
Det finns teorier om att onomatopoetiska uttryck främst används av barn och tonåringar. I tonåren sägs det framför allt vara pojkarna som brukar dem. Personligen älskar jag onomatopoetiska uttryck, och använder dem mer än gärna. Ljudhärmande ord hjälper liksom till att göra talet mer levande.
Kort sagt, jag gillar det!
Hur ser ni på dessa ord och uttryck?
För er som plötsligt - men bara tillfälligt - glömt bort var onomatopoesi är, kommer här en förklaring från wikipedia:
"Onomatopoesi (info) (av grek. onomatopoiia) är ett begrepp inom lingvistik, retorik och poesi som beskriver ord som är ljudhärmande eller av ljudhärmande ursprung. Exempel på detta är "bom", "krasch", "sörpla", "slafsa", "pang" och "fjärt"."
Det finns teorier om att onomatopoetiska uttryck främst används av barn och tonåringar. I tonåren sägs det framför allt vara pojkarna som brukar dem. Personligen älskar jag onomatopoetiska uttryck, och använder dem mer än gärna. Ljudhärmande ord hjälper liksom till att göra talet mer levande.
Kort sagt, jag gillar det!
Hur ser ni på dessa ord och uttryck?
Ber om ursäkt...
...för den långa frånvaron. Ibland kommer livet helt enkelt emellan.
Fick en intressant kommentar:
"Chans och risk anger tydligt vad man ska tycka! En sak som jag i månader har funderat över är en negativ motsvarighet till "stor". Stor har positiv klang - det jag undrar över är om det finns en negativt laddad synonym (kanske också en neutral) för att säga att något är omfångsrikt."
Min första reaktion är förvåning. Varför i herrans namn vill någon hitta en negativ variant av ordet stor?
Intressant fundering dock, om jag får säga det själv! Alla ord, positiva som negativa, fyller funktion i vårt språk.
Hur vi tolkar ord är ju väldigt individuellt. Ordet stor anger ju i grunden en relativ storleksangivelse. Ett objekt är stort i relation till ett mindre objekt. För mig personligen är även ordets laddning relativ. Det är ett snällare, mer positivt, ord än tjock, vid benämning av andra människors utseende, men har fortfarande en negativ klang om objektet ifråga borde vara, eller förväntas vara litet. De enda negativa synonymerna som jag, utifrån min subjektiva uppfattning, kan komma på är sådana som anger storlek av kroppsvolym, där storleken på något vis strider mot normen. Alltså ord som tjock, fet och fläskig. Samtidigt är dessa inga klockrena synonymer, utan snarare assoccierande ord.
Ett annat problem med ordet är att det är helt beroende av sitt sammanhang. Det kan innebär allt från gigantisk, större än liten och rymlig till framstående (om ex. person), betydande och mäktig. Nu tycks det ändå som att personen bakom kommentaren är ute efter just betydelsen fysiskt stor.
Men, för sakens skull gör vi en liten lista, inspirerad av synonymer.se:
Synonymer till ordet 'stor'
*väldig
*anselig
*storväxt
*högrest
*hög
*omfångsrik
*volumiös
*diger
*riklig
*vidsträckt
*framstående
*betydande
*storartad
*viktig
*central
*betydelsefull
Fick en intressant kommentar:
"Chans och risk anger tydligt vad man ska tycka! En sak som jag i månader har funderat över är en negativ motsvarighet till "stor". Stor har positiv klang - det jag undrar över är om det finns en negativt laddad synonym (kanske också en neutral) för att säga att något är omfångsrikt."
Min första reaktion är förvåning. Varför i herrans namn vill någon hitta en negativ variant av ordet stor?
Intressant fundering dock, om jag får säga det själv! Alla ord, positiva som negativa, fyller funktion i vårt språk.
Hur vi tolkar ord är ju väldigt individuellt. Ordet stor anger ju i grunden en relativ storleksangivelse. Ett objekt är stort i relation till ett mindre objekt. För mig personligen är även ordets laddning relativ. Det är ett snällare, mer positivt, ord än tjock, vid benämning av andra människors utseende, men har fortfarande en negativ klang om objektet ifråga borde vara, eller förväntas vara litet. De enda negativa synonymerna som jag, utifrån min subjektiva uppfattning, kan komma på är sådana som anger storlek av kroppsvolym, där storleken på något vis strider mot normen. Alltså ord som tjock, fet och fläskig. Samtidigt är dessa inga klockrena synonymer, utan snarare assoccierande ord.
Ett annat problem med ordet är att det är helt beroende av sitt sammanhang. Det kan innebär allt från gigantisk, större än liten och rymlig till framstående (om ex. person), betydande och mäktig. Nu tycks det ändå som att personen bakom kommentaren är ute efter just betydelsen fysiskt stor.
Men, för sakens skull gör vi en liten lista, inspirerad av synonymer.se:
Synonymer till ordet 'stor'
*väldig
*anselig
*storväxt
*högrest
*hög
*omfångsrik
*volumiös
*diger
*riklig
*vidsträckt
*framstående
*betydande
*storartad
*viktig
*central
*betydelsefull
Har ni, kära läsare, några andra förslag? Kommentera!
Din lilla apekatt!
Dagens ord från SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) är apekatt. Ordet finns blandannat med innebörden av en liten apa med kattliknande rörelsemönster, även känd som markatta. Den sötaste betydelsen finns dock i norskan och danskan då man exempelvis kallar ett barn som härmas för apekatt, precis som vi säger härmapa. Apekatt tycket iallafall jag är ett fantastiskt sött öknamn på en irriterande liten härmapa!
Versaler?
Ja, versaler. Stora bokstäver. När ska man egentligen skriva ord med stor begynnelsebokstav, förutom i början av en mening? Det kan låta enkelt, ändå gör många, många fel. Därför presenteras här en lathund över aktuella regler:
Stor bokstav inleder:
* ny mening
* egennamn
Egennamn är namn på:
* personer och djur ( Frida, Fido, Rex, Allan, Pettersson)
* städer, sjöar, hav, berg, gator, land etc (Stockholm, Vättern, Stillahavet, Storgatan, England)
* tidningar och böcker (Afronbladet, Dagens Nyheter, Röda rummet, Brott och straff)
* företag, varumärken, organisationer, föreningar (Elektrolux, Cheap Monday, Försäkringskassan, Idrottsföreningen Skatan)
Ord som INTE ska ha stor begynnelsebokstav är:
* månader, veckodagar, högtider, årstider (juli, måndag, påsk, vinter)
* invånare och nationaliteter (spanjor, spansk, fransos, svensk, norrman, grekisk)
* växter, djur och frukter (blomma, päronträd, hund, schäfer, apelsin, kokosnöt)
Ja, så är det. Det vanligaste är väl att folk skriver veckodagar och månader med stor bokstav, vilket förvisso gäller i exempelvis tyska och engelska. Men nu är det ju svenska vi diskuterar.
Stor bokstav inleder:
* ny mening
* egennamn
Egennamn är namn på:
* personer och djur ( Frida, Fido, Rex, Allan, Pettersson)
* städer, sjöar, hav, berg, gator, land etc (Stockholm, Vättern, Stillahavet, Storgatan, England)
* tidningar och böcker (Afronbladet, Dagens Nyheter, Röda rummet, Brott och straff)
* företag, varumärken, organisationer, föreningar (Elektrolux, Cheap Monday, Försäkringskassan, Idrottsföreningen Skatan)
Ord som INTE ska ha stor begynnelsebokstav är:
* månader, veckodagar, högtider, årstider (juli, måndag, påsk, vinter)
* invånare och nationaliteter (spanjor, spansk, fransos, svensk, norrman, grekisk)
* växter, djur och frukter (blomma, päronträd, hund, schäfer, apelsin, kokosnöt)
Ja, så är det. Det vanligaste är väl att folk skriver veckodagar och månader med stor bokstav, vilket förvisso gäller i exempelvis tyska och engelska. Men nu är det ju svenska vi diskuterar.
hans/hennes vs. sina
Ett vanligt misstag i, åtminstone grundskoleelevers, skriftspråk är felaktig syftning då skribenten förväxlar exempelvis hans eller hennes med sina. Det är ett gissel och inte alltid självklart när man väl sitter där och ska formulera sin perfekta mening. Min gissning är att, som så mycket annat, det grundar sig i slarvigt talspråk. Resultatet är att skribenten menar att säga något annat än vad som faktiskt blir sagt.
Några förenklade exempel för att beskriva problematiken:
"Han klappade hans katter"
Vem klappade vems katter? Här är både han och hans anonyma personer.
"Han klappade sina katter"
Han är anonym, men vi vet att det är hans egna katter som han klappar. Ofta är det detta skribenten vill ha sagt, om än inte det som faktiskt blir sagt.
"Lisa åt upp alla hennes kakor"
Jaha, Lisa åt upp någon annan stackars flickas kakor. Elakt!
"Lisa åt sina kakor"
Jaha, det var hennes egna kakor hon åt upp. Vilken tur!
Sedan finns det ju naturligtvis svårare situationer, där det är mindre uppenbart. För er som råkar ut för det, rekomenderar jag er att i tanken förenkla meningen, hitta ett liknande - tydligare - exempel att jämföra med innan ni skriver er tidigare tänkta mening. Då brukar det lösa sig!
Några förenklade exempel för att beskriva problematiken:
"Han klappade hans katter"
Vem klappade vems katter? Här är både han och hans anonyma personer.
"Han klappade sina katter"
Han är anonym, men vi vet att det är hans egna katter som han klappar. Ofta är det detta skribenten vill ha sagt, om än inte det som faktiskt blir sagt.
"Lisa åt upp alla hennes kakor"
Jaha, Lisa åt upp någon annan stackars flickas kakor. Elakt!
"Lisa åt sina kakor"
Jaha, det var hennes egna kakor hon åt upp. Vilken tur!
Sedan finns det ju naturligtvis svårare situationer, där det är mindre uppenbart. För er som råkar ut för det, rekomenderar jag er att i tanken förenkla meningen, hitta ett liknande - tydligare - exempel att jämföra med innan ni skriver er tidigare tänkta mening. Då brukar det lösa sig!
wtf? n00b!
Har insett hur förkortningsspråket som används på internet har utvecklats avsevärt sedan den dagen då min far kom hem med familjens första persondator.
De förkortningar jag lärde mig under åren hemma, och till viss del fortfarande använder är:
lol - laughin out loud (använde INTE längre)
asap - as soon as posible
brb - be right back
btw - by the way
lr. - eller
wtf - what the fuck
ffs - for fuck sake
n00b! - newbie / nybörjare (aldrig använt själv, men ofta blivit kallad)
Ja, det var väl ungefär alla. Idag finns flera hundra och jag finner mig själv akut språkligt förståndshandikappad. Många förkortningar kan man naturligtvis gissa sig till relativt enkelt, medan andra är mer svårtolkade. Vet du exempelvis vad CUL8R? Jo: See You Later. B4N? - Bye for now!. YMBK - you must be kidding. WYSIWYG=What you see is what you get!
Ja, kombinationerna är oändligt många, och egentligen hör de knappast till den här bloggen heller, eftersom de allra flesta som används är engelskspråkiga. Har du kanske fler svenska slangförkortningar att dela med dig av? Skriv dem isf. i kommentarsfältet!
PEM/UMT! (please enlighten me/upplys mig tack!)
De förkortningar jag lärde mig under åren hemma, och till viss del fortfarande använder är:
lol - laughin out loud (använde INTE längre)
asap - as soon as posible
brb - be right back
btw - by the way
lr. - eller
wtf - what the fuck
ffs - for fuck sake
n00b! - newbie / nybörjare (aldrig använt själv, men ofta blivit kallad)
Ja, det var väl ungefär alla. Idag finns flera hundra och jag finner mig själv akut språkligt förståndshandikappad. Många förkortningar kan man naturligtvis gissa sig till relativt enkelt, medan andra är mer svårtolkade. Vet du exempelvis vad CUL8R? Jo: See You Later. B4N? - Bye for now!. YMBK - you must be kidding. WYSIWYG=What you see is what you get!
Ja, kombinationerna är oändligt många, och egentligen hör de knappast till den här bloggen heller, eftersom de allra flesta som används är engelskspråkiga. Har du kanske fler svenska slangförkortningar att dela med dig av? Skriv dem isf. i kommentarsfältet!
PEM/UMT! (please enlighten me/upplys mig tack!)
Spion? Jag?!
Spioner, personer som går under hemlig identitet, är mystiska och tar reda på information för annans räkning. Spioner är i filmens och litteraturens värld spännande, hjältar, detektiver. I verkligheten är spioner elakingar:
1) person som bor l. uppehåller sig i ett land o. där (mot betalning) i smyg l. gm otillåten underrättelseverksamhet införskaffar o. till en (utländsk) uppdragsgivare vidarebefordrar (hemlighållna) uppgifter l. (hemlighållet) material som rör ifrågavarande lands militära förhållanden l. säkerhet o. d.; särsk. dels om förklädd o. med falsk identitet utrustad soldat som i krig har till uppgift att ta sig in i l. bakom fiendens linjer l. in i hans land för att där göra sig underrättad om hans förehavanden l. planer l. militära styrka l. stridsmoral l. dyl. o. rapportera härom till den egna sidan. (Saob)*
Anledningen till att jag skriver om spioner och spioneri är att jag började fundera över ordet Wallraffa, efter Günter Wallraff, som är en tysk journalist. Han avslöjade oegentligheter inom flera tyska industrier och företag under 1900-talets senare hälft genom att uppträda under falsk identitet. Han lyckades så bra att metoden helt enkelt blev uppkallad efter honom. Nu är det ju iof inte riktigt samma sak att spionera på landshemligheter som att avslöja missförhållanden inom företag, men metoderna kan jag tycka är liknande.
Wikipedia säger såhär om att wallraffa:
*Förkortningförklaring:
l. = eller
o. = och
gm = genom
o. d. = och dylikt
l. dyl. = eller dylikt
1) person som bor l. uppehåller sig i ett land o. där (mot betalning) i smyg l. gm otillåten underrättelseverksamhet införskaffar o. till en (utländsk) uppdragsgivare vidarebefordrar (hemlighållna) uppgifter l. (hemlighållet) material som rör ifrågavarande lands militära förhållanden l. säkerhet o. d.; särsk. dels om förklädd o. med falsk identitet utrustad soldat som i krig har till uppgift att ta sig in i l. bakom fiendens linjer l. in i hans land för att där göra sig underrättad om hans förehavanden l. planer l. militära styrka l. stridsmoral l. dyl. o. rapportera härom till den egna sidan. (Saob)*
Anledningen till att jag skriver om spioner och spioneri är att jag började fundera över ordet Wallraffa, efter Günter Wallraff, som är en tysk journalist. Han avslöjade oegentligheter inom flera tyska industrier och företag under 1900-talets senare hälft genom att uppträda under falsk identitet. Han lyckades så bra att metoden helt enkelt blev uppkallad efter honom. Nu är det ju iof inte riktigt samma sak att spionera på landshemligheter som att avslöja missförhållanden inom företag, men metoderna kan jag tycka är liknande.
Wikipedia säger såhär om att wallraffa:
Wallraffa, efter Günter Wallraff, att uppträda under hemlig identitet, framför allt som reporter.
*Förkortningförklaring:
l. = eller
o. = och
gm = genom
o. d. = och dylikt
l. dyl. = eller dylikt
Dagens ord från SAOB...
...var lite roligt.
Charlotte är uppenbarligen inte bara ett namn:
- kräm (tillredt eller garneradt) med biskvier eller tunna skifvor af sockerkaka o. d.
Charlot af Aplen
Fast nu är det på tiden att ni läsare lär er en ny förkortning som används flitigt i SAOB och som jag är trött på att behöva skriva ut för er skull. Eller vad tusan, vi tar några stycket:
- l. betyder "eller"
- pl. betyder "plural"
-subs. betyder "substantiv"
-v. betyder "verb"
-fsv betyder "fornsvenska"
-äfsv betyder "äldre fornsvenska"
- o. d. /o. dyl. betyder båda "och dylikt"
Charlotte är uppenbarligen inte bara ett namn:
- kräm (tillredt eller garneradt) med biskvier eller tunna skifvor af sockerkaka o. d.
Charlot af Aplen
Fast nu är det på tiden att ni läsare lär er en ny förkortning som används flitigt i SAOB och som jag är trött på att behöva skriva ut för er skull. Eller vad tusan, vi tar några stycket:
- l. betyder "eller"
- pl. betyder "plural"
-subs. betyder "substantiv"
-v. betyder "verb"
-fsv betyder "fornsvenska"
-äfsv betyder "äldre fornsvenska"
- o. d. /o. dyl. betyder båda "och dylikt"
avstavning?
Använder man det alls idag? Förutom i papperstidningarnas spalter?
Avstavning är alltså när man på grund av platsbrist bryter av ett ord med ett bindestreck och fortsätter på nästa rad. I regel ska man avstå från att avstava, men ibland har man inget val och då finns det iallafall en del rekomendationer:
* Ser ordet konstigt ut vid avstavning - skriv hela ordet på nästa rad!
* Vid avstavning bör man sätta bindestrecket så att ordet delas upp i naturliga delar.
- sammansatta ord delas upp i sina enkla delar: katt-unge, fot-boll, motor-båt
- avstava genom att separera affixen (förstavelsen eller ändelsen): be-falla, an-svara, kalla-des, nord-isk
* Enkla ord avstavas oftast så att en konsonant förs till den nya raden: vak-tade, väs-kor, vitt-nade, fönst-ret
* Ng, ck och x förs till första raden: ling-on, tax-orna, nyck-lar
* Sje-ljud förs till andra raden: männi-skor, mar-schera, pen-sion, addi-tion
(källa:ESS i svenska, Lärobok 7)
Det jag lärde mig i skolan var i princip: "Man KAN avstava, men det är lättare att undvika det helt". Trots detta tycker jag att det kan vara bra att lära sig, för tro det eller ej, även nöden har lagar (eller åtminstone rekomendationer).
Avstavning är alltså när man på grund av platsbrist bryter av ett ord med ett bindestreck och fortsätter på nästa rad. I regel ska man avstå från att avstava, men ibland har man inget val och då finns det iallafall en del rekomendationer:
* Ser ordet konstigt ut vid avstavning - skriv hela ordet på nästa rad!
* Vid avstavning bör man sätta bindestrecket så att ordet delas upp i naturliga delar.
- sammansatta ord delas upp i sina enkla delar: katt-unge, fot-boll, motor-båt
- avstava genom att separera affixen (förstavelsen eller ändelsen): be-falla, an-svara, kalla-des, nord-isk
* Enkla ord avstavas oftast så att en konsonant förs till den nya raden: vak-tade, väs-kor, vitt-nade, fönst-ret
* Ng, ck och x förs till första raden: ling-on, tax-orna, nyck-lar
* Sje-ljud förs till andra raden: männi-skor, mar-schera, pen-sion, addi-tion
(källa:ESS i svenska, Lärobok 7)
Det jag lärde mig i skolan var i princip: "Man KAN avstava, men det är lättare att undvika det helt". Trots detta tycker jag att det kan vara bra att lära sig, för tro det eller ej, även nöden har lagar (eller åtminstone rekomendationer).
Dagens ord från SAOB...
... var alldeles för komplicerat att beskriva så jag har beslutat mig för att skriva om dialekter istället. Webbsidan folkmun.se är ett fantastiskt lexikon med sökfunktion som tar upp olika ords betydelse beroende på var i landet ordet yttras. Länken till sidan fick jag från början av en vän som har sina rötter i Blekinge*. Samma vän använder exempelvis uttrycket hia dig.
Folkmun säger såhär:
hia - lugna ned dig
hialös - makalös eller nervöst bråttom
andra roliga dialektala ord:
pula med - pyssla med
lase - trasa (ex. disklase eller "ash, di hä gamle lasena")
däka - flicka
grebba - flicka
hea - pojke
hotta - kasta
dän - bort (ex. "ta dän den där")
klena, v. - kleta av/smörja in
Ja, visst är det väl så att man lär sig något nytt varje dag, bara man har ögon och öron öppna!
*(Tack, Emma, som har hjälpt mig att plocka fram dessa otroliga dialektala ord!)
Folkmun säger såhär:
hia - lugna ned dig
hialös - makalös eller nervöst bråttom
andra roliga dialektala ord:
pula med - pyssla med
lase - trasa (ex. disklase eller "ash, di hä gamle lasena")
däka - flicka
grebba - flicka
hea - pojke
hotta - kasta
dän - bort (ex. "ta dän den där")
klena, v. - kleta av/smörja in
Ja, visst är det väl så att man lär sig något nytt varje dag, bara man har ögon och öron öppna!
*(Tack, Emma, som har hjälpt mig att plocka fram dessa otroliga dialektala ord!)
Efterlysning
Det här har väl egentligen inte så mycket med bloggens syfte att göra, men jag efterlyser de klappramsor som så många barn roade sig med på låg- och mellanstadiet. Du vet, när två personer står vända mot varandra, sjunger en visa och klappar varandras händer enligt ett speciellt "schema". Jag var aldrig särskilt bra på de där ramsorna, men skulle ändå vilja se texterna ännu en gång. Med tillhörande klappschema vore förstås ännu bättre.
Jag minns två meningar ur, vad jag tror var, två olika ramsor:
den ena börjar "Sí, sí comprendo..."
den andra innehåller meningen "pojkarna dom spelar, men flickorna gör mål 1-0!" där man vid 1-0 klappar båda händerna mot den andres båda händer.
Hjälp?
Jag minns två meningar ur, vad jag tror var, två olika ramsor:
den ena börjar "Sí, sí comprendo..."
den andra innehåller meningen "pojkarna dom spelar, men flickorna gör mål 1-0!" där man vid 1-0 klappar båda händerna mot den andres båda händer.
Hjälp?
hyper-vadå sa du?
Dagens ämne är hyperkorrektion - en inte helt ovanlig form av språkfel i det skrivna språket. Hyperkorrektion går ut på att man stavar ett ord på samma vis som man uttalar det, trots att uttalet inte överensstämmer med den egentliga stavningen. Efter några exempel så förstår du nog precis vad jag menar.
Första ordet felstavat, korrekt stavning inom parentes:
- Plödsligt (plötsligt)
- Till exemplen (till exempel)
- igenterligen / igentligen (egentligen)
- föräldrarmöte (föräldramöte)
- [jag har] varigt (varit)
- funnigt (funnit)
- intressagnt (intressant)
- snettåt inåt (snett inåt)
- sannorlikt (sannolikt)
- bakrund (bakgrund)
- självt (själv)
- dyligt (dylikt)
-användt/andvänt (använt)
Känner du igen dig i något av exemplen?
Första ordet felstavat, korrekt stavning inom parentes:
- Plödsligt (plötsligt)
- Till exemplen (till exempel)
- igenterligen / igentligen (egentligen)
- föräldrarmöte (föräldramöte)
- [jag har] varigt (varit)
- funnigt (funnit)
- intressagnt (intressant)
- snettåt inåt (snett inåt)
- sannorlikt (sannolikt)
- bakrund (bakgrund)
- självt (själv)
- dyligt (dylikt)
-användt/andvänt (använt)
Känner du igen dig i något av exemplen?
Meningen med meningen?
Idag ska jag vara lite fusktråkig. Dagens ord från SAOB är snus. Och det vet väl alla vad det är*. Istället tänkte jag klargöra vad skillnaden mellan en mening och en mening är i grammatikens fantastiska värld.
Det finns tre typer av meningar:
- Syntaktiskt mening
- Grafisk mening
- Ofullständig mening
"Oj, oj, oj vad den där grundaren ställer till det", tänker ni säkert nu. "Låt en mening vara en mening, så är alla nöjda!". Men se, nene! Det de flesta kallar en mening i vardagligt språk är en grafisk mening. En grafisk mening inleds med stor bokstav och avslutas med punkt, utropstecken eller frågetecken. En grafisk mening kan däremot innehålla flera syntaktiska meningar. En syntaktisk mening är en huvudsats plus eventuell bisats. Skulle en grafisk mening innehålla fler än en huvudsats innehåller den således även fler än en syntaktisk mening. En ofullständig mening saknar antingen subjekt eller predikat. Exempel:
Maja sover gott. - en grafisk mening bestående av en huvudsats med subjekt, predikat och objekt.
Maja sover gott, när hon inte snarkar. - en huvudsats plus tidsadverbialsinledd bistas
Maja sover gott och Henrik dricker te. - två huvudsatser i samma grafiska mening, sammanfogade med en konjunktion, alltså två syntaktiska meningar
Maja sover gott, Henrik dricker te. - två huvudsatser utan konjunktion. Detta kallas satsradning och är i de allra flesta någonting dåligt. Kom ihåg det! Fel, fel, fel, fel. Det skulle dock kunna fungera med ett semikolon!
Gick till parken. - predikat finns (gick), men subjekt saknas! En korrekt mening skulle vara exempelvis "Han gick till parken" men som det ser ut nu är det alltså en ofullständig mening. De här fenomenen är vanliga i minnes- och dagboksanteckningar, ungdomligt berättande och checklistor.
Tack för idag, slut för idag.
*("om njutningsmedel eller stimulansmedel framställt av tobak som males och behandlas bl. a. med lösningar av mineralsalter och färgämnen (o. essenser) till ett brunsvart pulver avsett att i små portioner in- eller uppdragas i näsan eller (i Sverige numera företrädesvis) att i en mindre portion (...) läggas in mellan tandköttet och (...) överläppen.) (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ sökord: snus)
Det finns tre typer av meningar:
- Syntaktiskt mening
- Grafisk mening
- Ofullständig mening
"Oj, oj, oj vad den där grundaren ställer till det", tänker ni säkert nu. "Låt en mening vara en mening, så är alla nöjda!". Men se, nene! Det de flesta kallar en mening i vardagligt språk är en grafisk mening. En grafisk mening inleds med stor bokstav och avslutas med punkt, utropstecken eller frågetecken. En grafisk mening kan däremot innehålla flera syntaktiska meningar. En syntaktisk mening är en huvudsats plus eventuell bisats. Skulle en grafisk mening innehålla fler än en huvudsats innehåller den således även fler än en syntaktisk mening. En ofullständig mening saknar antingen subjekt eller predikat. Exempel:
Maja sover gott. - en grafisk mening bestående av en huvudsats med subjekt, predikat och objekt.
Maja sover gott, när hon inte snarkar. - en huvudsats plus tidsadverbialsinledd bistas
Maja sover gott och Henrik dricker te. - två huvudsatser i samma grafiska mening, sammanfogade med en konjunktion, alltså två syntaktiska meningar
Maja sover gott, Henrik dricker te. - två huvudsatser utan konjunktion. Detta kallas satsradning och är i de allra flesta någonting dåligt. Kom ihåg det! Fel, fel, fel, fel. Det skulle dock kunna fungera med ett semikolon!
Gick till parken. - predikat finns (gick), men subjekt saknas! En korrekt mening skulle vara exempelvis "Han gick till parken" men som det ser ut nu är det alltså en ofullständig mening. De här fenomenen är vanliga i minnes- och dagboksanteckningar, ungdomligt berättande och checklistor.
Tack för idag, slut för idag.
*("om njutningsmedel eller stimulansmedel framställt av tobak som males och behandlas bl. a. med lösningar av mineralsalter och färgämnen (o. essenser) till ett brunsvart pulver avsett att i små portioner in- eller uppdragas i näsan eller (i Sverige numera företrädesvis) att i en mindre portion (...) läggas in mellan tandköttet och (...) överläppen.) (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ sökord: snus)
