Om ömhetsord och kärleksfulla smeknamn...
Hur kommer det sig, att vissa ömhetsord och smeknamn betraktas som gulliga och fina, medan andra betraktas som ganska... löjliga? Förvisso är det uppenbarligen individuellt, det där med vad som anses vara löjligt och inte. Annars skulle ju ingen använda de, enligt mig, klibbiga, löjliga ömhetsorden och smeknamnen.
Och vissa ord, som för de allra flesta par låter just klibbiga och lögliga i mina öron, funkar ju faktiskt för ett fåtal.
Smeknamn jag gillar är bland andra beib, darling, tuss, pälski och honey.
Smeknamn jag ogillar grymt mycket (så att jag nästan spyr faktiskt) är gullet, kakan, pullan, sötnos och pluttis och jaa, jag kan inte ens komma på dem, för de är så sliskiga. "Lilla gumman" hör helt klart till kategorin iallafall.
Men hur ser Du på saken? Finns det smeknamn som är allomfattande vedervärdiga? Och sådana som är allomfattande fantastiskt fina?
Ett ord jag gillar ganska skarpt är faktiskt "sötmongo", och det används ganska friskt av mig när någon jag gillar gör/säger något urbota dumt men ett sådant sätt att man liksom inte riktigt kan låta bli att le eller skratta åt det. =)
Det var ett riktigt fint smeknamn, tycker jag! Själv använder jag "Pucko" rätt ofta, i dylika situationer!
